fourminutes.blogg.se

Jag fick återfall på gamla bloggen så där kommer jag att hänga nu framöver :)
första smileyn på länge också, varsågod!

Har bakat bullar till zelinas kalas idag, hoppas dom smakar.


fourminutes.blogg.se

så lite betyder så mycket

HALLÅ.

Igår var en sån jävla bra dag! eller ja, jag uppskattar väldigt lite ibland. Förstå mig på rätt sätt. För det första hade jag varit borta i 2 dagar ute i hedesunda med mamma och hennes kille. Jag fick vara för mig själv, känna friheten och slippa allt tjat. Och jag fick sova!

Det är inte alltid man får följa med ut dit, eller det är inte alltid man är välkommen. Jag fick det tydligt på bronsfat att Peter vill vara själv med mamma. Jag visste inte vad jag skulle säga .. ja jo, så du menar att du inte får det då? jag hade varit där typ 2-3 dagar då han sa det och då var det ungefär 1/2 år sen jag hade varit där.

Han är som ett jävla barn ibland. Han kan inte raka sig själv, utan det måste mamma göra och proceduren tar ungefär 1 timme. Och efter det vill han ha drickan serverad, blanda en cola med sprit hit och dit. Det blir ungefär 10-12 stycken varje gång vi är där. Mamma slavar! Människan kan inte ens göra sin egen matlåda och han har ingen blekaste aning om hur man städar själv. Som sylt på pannkakan så är han ständigt ute i blåsvädret. Han är osmart och fattar inte fakta. Enough, jag brusar upp mig själv i onödan.

Jag som skulle skriva varför jag blev glad igår så jag fortsätter på nummer 2.
Jag försökte hålla mig i skinnet och vara snäll mot Nathalie och alla andra. Misslyckades till viss del men senare kom vi bättre överens och det är ett plus. För det tredje så skrev jag ett inlägg till någon som behövde det, personen lägger inte märke till mig och vi är inte ens vänner men jag tyckte att hon förtjänade den text jag tog mig tiden att skriva. För det fjärde så hjälpte jag till med lite jobb i helgen, vilket fick mig att känna delaktighet. Viktigt.

ÅH FAN! för det femte så köpte jag ett par nya skor till Kewin igår! att få se honom le och vara glad är guld för mig.

- Är dom här snygga? Prova dom.
- Va, varför det? ska du köpa dom? har du pengar?
- Prova dom, vad har du för storlek?

Han var lycklig hela kvällen sen och var mallig över sina nya skor.
Gud, vad jag älskar dig.

Luftslottet som sprängdes

När det här inlägget har publicerats så har jag alltså 100 inlägg totalt. Jag är tydligen helt besatt av bloggen, att dokumentera mina dagar och så vidare. Jag måste erkänna att jag finner ett (litet) nöje i att rota i min egen blogg och läsa fula gamla inlägg. Det är brutalt pinsamt och ibland blir jag tvungen att radera för att det är för gay to function. En annan sak som är rätt underhållande är andras bloggar. Jag kan säkert 10 bloggadresser utantill, sjukt gay.

Igår fick jag dödslängtan på riktigt. Livet är en lek vars spelregler jag inte förstår mig på och jag kan inte hantera bristerna som springer mig på hälarna och förstör förmågan att fungera.
Min dag imorgon kommer vara en patetisk uppföljare på den jag fick genomlida idag och surething, fine. Det kan jag ta men snart börjar skolan och allt kommer röra ihop sig till en jävla trög smet.

Jag stod inte ut att sitta och titta ut genom mitt fönster idag så jag tog på mig skorna och mötte Natta vid krysset. Handlade mjölk, tomater och minimorötter. Sen gick vi hem med varorna och gick ut igen och satte oss på gräset men det var för mycket mygg så vi gick in efter 1 h.
Nu sitter jag och väntar på att onsdagsteven ska börja .. piss off med allt. Ja, allt.

4/8-09

Jag har ingen större lust att ladda hem ett redigeringsprogram som jag endå aldrig kommer ha hjärna till att förstå mig på. Så här är resultatet på x antal månaders utväxt, oplockade bryn och en allmänt sjuk, oren och dåsig tjej. Och inte nog med det så är mitt hår slitet som mormors gamla kvast. Fråga inte varför jag tar mig tiden att slänga upp en ''ego'' bild när det enda jag gör är att komma med ursäkter för att jag ser ut som jag gör. Trycker man på bilden förstoras den till tusen och alla skavanker (som jag inte orkat nämna) kommer synas. Jag kommer säkerligen go bananas när jag väl har publicerat det här jävla inlägget. På tal om bananas så har mamma åkt och köpt 5 bananer! MM! jag lovar, skulle det inte vara för att bananen har en okänd mängd fruktsocker i sig så skulle jag aldrig tyckt om den. Äta socker är ju det jag gör bäst. (y)

Idag vaknade jag och kände mig bättre, hade dock fortfarande rasselkvast hostan och frossan kvar. Svinet som har smittat mig kan sätta sig på en jävla vampyrpåle. Eller åtminstone skjuta sig själv. Och nej, jag är inte bara tvär för att hon har smittat mig. Hon är en jävla plåga som hänger och flänger här varenda förbannade dag. Hon är en elak adehådeunge som behöver professionell hjälp på psyk. Inkompetenta jävla mongo.

Förutom mitt hat till svinet så har jag promenerat i säkert 3 timmar. Jag är så matt! Zelina skulle ju födelsedagsfotas i tidningen, lilltusan fyller 1 år den 16:e augusti.

The fray-You found me

3/8-09

Nu är jag hemma! haha sådär 24 h efter men det var kul att få komma från gävle den lilla stund som det blev. STOCKHOLM SUGER!
Kryssningen var trevlig bortsett från att jag var sjuk hela tiden. Jag orkade inte ens ta mig på egen hand till tågstationen, vilken ångestklump. Jag vet inte hur många gånger jag sprang i trapporna på båten för att försöka få upp samvetet igen.
Jag är en billig resenär dessutom! det enda jag köpte var M&Ms som jag dessvärre sög i mig. Jag är för tjock ibland. always. Men nu är det slut på godis igen, aldrig mer.
JAG SVÄÄÄÄÄÄR
Jag ångrar att jag käkade någonting alls, mår illa som ett jävla svin. En liknelse. Jag har alla symtomen för svininfluensan förutom ett! så än kan jag ta det kallt. Jag gick till hytten vid ett-halv-två och mirakulöst nog var mormor vaken. Vi pratade lite och för första gången kände jag mig trygg i hennes sällskap. Svårt att förklara så vi lämnar det. Natten på båten var ganska jävla mycket dålig. Men det beror nog mycket på att jag hade ont överallt och att näsan var en enda jävla vattenspridare. Jag börjar gilla mina liknelser.

Idag har jag stoppat i mig en massa godis, bara för att vi var på den där jävla båten. Nej, bara för att jag är en jävla idiot. Mamma serverade mig en macka, ett ägg och vatten på morgonen. Så söt. Förutom det och det där förbannade godiset så har det inte blivit någonting och inte orkar jag träna heller.

Bilder kanske dyker upp senare om dom inte har drunknat.

Här är en som alltid håller sig på ytan.

2/8-09

Idag är det exakt en månad sen jag var på kryssning så varför inte fira det med att åka igen? (idag) .. blö , har så förbannat ont i halsen och näsan är igenslagen. Minst sagt. Jag ska packa ner det sista och göra mig klar och därefter tar jag mig en promenad till tågis.

Jag har ont i kroppen, vi får se om jag orkar resa mig från köksstolen annars blir jag kvar här. hah!

Jag börjar bli lite nojig och ångesten samlar redan plats i magen.
Alla kommer halsa alkohol och käka en massa från taxfreen. Jag vill inte ens följa med. Det är bra att jag kommer härifrån i 24 h men blir det till det bättre?

Vilket fall, nu ska jag börja röja upp här. Cialong.

New perspective

Det är lördag och jag är lika rastlös som alltid. Jag kanske borde börja packa men varken lusten eller orken existerar för tillfället. Om jag har tur så hinner jag packa tidigt imorgon för att sen ta väskan på ryggen och promenera ner till tågstationen och att möta upp resterande.

Imorse vaknade jag 3hundra gånger för mycket och jag blir lika blytokig varje gång. Dock får jag dra mig tillbaka och räkna till tio så att ingenting oönskat tar plats.

Jag var hemma själv i 2 timmar ungefär, vilket var helt jävla otroligt härligt!
Jag tränade i 50 minuter, haha nytt världsrekord! har tyvärr ingen lust med promenad idag, mår så jävla unket. Har ont i halsen och kroppen säger ifrån idag.

Igår däremot var jag bror duktig. bror jävla duktig. Jag tränade, promenerade och städade rummet lite ytligt, men det räknas!

Nej nu börjar temperaturen svaja och jag har troligen feber. sug sugrör. fan.

31/7-09

Helu, idag är det fredag och det betyder inte ett dyft för mig.

Igår tränade jag som vanligt och sen gick jag 7 kilometer i hemlingby .. och jag ska inte ljuga och säga att det var enkelt för det var allt utom just det.

Det var en äldre man, eller ja man och man. 60 +, minst. Han joggade. Med stavar dessutom, då förstod jag att jag kanske inte är i så bra skick trots allt. Sämre skick än någon som är 60 +. Jag borde skämmas.

Varje gång jag joggade så fick jag en klump i kroppen som gjorde så omänskligt ont.
Om jag fortfarande har kvar mitt blåsljud (återstår att se i december) så kan det vara därför som jag inte kan ta ut mig för mycket. Annars är jag bara ofantligt otränad.

Min läkare sa till mig sist jag var där att jag inte kunde bli någon elitidrottare men det hade jag väl endå inte räknat med heller. Men bara tanken på att jag skulle framstå som en otränad lat jävel går inte att beskriva.

Jag är inte lat men jag kan nog fastslå att jag är ganska otränad.(mycket).

Efter rundan i hemlingby ville jag bara hem, dö och gräva ner mig. Varenda jävel som var i hemlingby sprang ikapp mig och då hade dom börjat långt efter mig, säkerligen. Och där gick jag, storful&grå.

Nej, nu ska jag ta mig i kragen och få upp flåset. Kanske tillochmed unna mig en powernap i eftermiddag. Cialong.

Noomi Rapace

hallå, jag mår illa som ett .. som ett jävla as. och om jag har rätt så betyder as typ = dött djur. haha, mysigt.

Idag vaknade jag av att någon snokade i mitt rum, denna någon är även kallad Nathalie jävla Nilsson. Hennes laddare var på rymmen men inte fan hade den fått ben och sprungit in i mitt rum. Fan ska man behöva låsa dörrjäveln?

Jag är lättretlig, speciellt på morgonen och nu hade jag dessutom blivit väckt. Det gick absolut inte att somna om så varför ödsla tid och ligga kvar i sängen?

Illamåendet lättar inte på trycket en endaste gång och yrseln försvinner inte hur jag än beter mig. Jag hade sovit i morgonrocken så jag stampade ut i den och försökte få kontakt med mamma som hamstrade framför datorn. Det slutade med att jag sprang in på rummet och grinade järnet. fråga inte, just don't.

Därefter spelade jag musik på maxvolym och mamma blev tokig så jag bad henne att dra. Jag käkade flingor med mjölk på golvet i mitt rum för att vakna på riktigt. Ögonen var ju inte helt i sin ordning idag vilket fick konsekvenser när jag var och handlade senare idag.

Efter flingorna snörade jag på mina rosa converse och gick ut. Tog en halv vända i det spåret jag brukar gå men vände sen och gick till krysset för att möta upp Bella.

Vi gick i en halvtimme-timme, kommer faktiskt inte ihåg. Vi har en tendens att alltid snacka en massa skit men å andra sidan har vi ju väldigt kul. (skitsnack är kul. lätta hjärtat är underbart. ibland.)

Molnen var inte så lovande och vinden tog i så vi bestämde oss för att ta delade vägar och gå hem. Mamma tittade på mig och sa att jag skulle rycka upp mig. snarare skaka om mig, tack. Då kanske bitarna som fattas faller på plats, fast i nuläget existerar inte dom bitarna som behövs.

När klockan närmade sig halv 3 började kroppen åma sig, haha självklart. jag är ju alltid hingrig .. ? Vi tog oss till ica och jag köpte kyckling, sallad, gurka, rödlök, rädisor och bröd. Så middagen bestod av kycklinsallad och, ja det var väl inget mer. Ibland kommer jag på mig själv sitta och flina åt det jag skriver. Men som det sägs så är ingen perfekt. flinar återigen.

Och jag drog ut på mitt träningspass idag också, flitigt som fan om du frågar mig. kan inte sluta flina.

Igår tog jag med Bella till gymet förresten. Jag kan bara tala för mig själv när jag säger att det var kul men jag kan tala för bella med den här gången. Jag är ju aldrig tråkig, alltså nej nej.

Jag kanske har nämnt det förut men jag är inne på andra boken i stieg larssons millenium. Flickan som lekte med elden. Vansinnigt bra bok och ju längre in i boken jag kommer desto mer fastnar jag för Lisbeth Salander. Jag vet inte, det bara blir så att man kärar ner sig lite. och nej, jag är inte lagd åt andra hållet.

26/7-09

Nu är det söndag kväll för en del betyder det söndagsångest och för andra en dublettångest.

Igår ungefär vid 6 på morgonen vaknade jag av att någon spelade hög musik och skrek i en jävla megafon. (megafon är bara kul när den används utav David Batra).
Jag var tvungen att vinkla persiennen för att försöka hitta crackgänget men utan resultat. Jag gav upp och la mig igen. Liggandes tittade jag upp i taket, mådde illa och var yr för att jag dragit mig själv för fort ur sängen.
TINGELING TNGELING (8) oh no. Henrik Dorsin i all ära men inte klockan 6, snälla stäng av. Efter 5 minuters betänketid gick jag upp, tog ett glas mjölk med sugrör, blev kall i hjärnan, tog luft och gick till sängs igen. Gick upp vid 12, tränade och mådde illa. Ville dö och försvinna. Sen bestämde jag mig för att följa med mamma och peter hem till hedesunda. Inte för att det är mycket bättre där men för omväxlingens skull. Läste över hundra sidor, släckte lampan och drog mig tillbaka.
Gick upp över 12 idag men vaknade flera gånger under natten och morgonen, typiskt.
Jag mådde för dåligt för att äta middag så jag avstod och får ta itu med den imorgon istället om kroppen tillåter. Jag tränade idag med och tog tillfället att följa med Natta till ica så jag fick mig en liten promenad iallafall.

Nu sitter jag här och det närmar sig måndag. Natta har besök som vanligt, spelar för hög musik och pratar alldeles för högt. Mamma, Peter och Zeli sover men dom bryr sig inte. Jag har ingen större lust att försöka sova i det här oljudet för jag vet att det är meningslöst. Jag hatar det här. hatar. hat.

>
Oväntat, otrevligt och hemskt. (24/7-09)

utropstecken

Fan vad jag är dålig
nej förresten, jag är sämst.

Från att jag klev på till att jag klev av bussjäveln trodde jag att jag skulle dö.

Jag vet inte varför men det är någonting inom mig som tar kål på mig. Alltid.
Jag kan knappt gå utanför dörren utan att ångesten knackar mig på axeln.

Det är sjukt egentligen för jag är hur frisk som helst, det är inget fel på mig. Jag får bara för mig dumma saker som att alla i bussen tittar på mig, det är mig de talar om, skrattar åt och förlöjligar.
Jag är hack-kycklingen, precis som hemma.

Det är omöjligt att gömma sig, jag är för stor för att missa.
Om vi drar in en stor ko i bussen, visst märker väl någon det? (alla).

Det är inte så att jag känner mig speciell, det är inte därför dom tittar. Jag vet ju varför och jag försöker ju göra någonting åt det men innerst inne vet jag att jag alltid kommer se ut så här och det är bara mitt fel. Det är jag som har misshandlat mig själv till att bli så här.

Gamla fotografier brukar komma tillsammans med fina minnen och en längtan tillbaka. Men när en människa har sjunkit till den nivån att det är omöjligt att hitta en ynka liten del av sig själv som man tycker om så är det svårt att titta på det som varit när nutiden är så brutalt jävla dålig.

Mitt självförtroende är ett jävla svek, en riktig jävla kniv i ryggen.

För att komma tillbaka till det jag egentligen tänkte skriva så var jag genomsvettig när jag kom fram till bion. Vädret kan ha varit en av orsakerna, likaså min fetma och likaså rädslan att bli sedd som ett jävla nervvrak.

Jag skämdes när jag kom fram. Jag ville slänga mig framför nästa bästa bil som kom, men det kom aldrig någon. Sofia kom och vi gick in. Jag skulle dra kortet i biomaten och även där fick jag en löljig panik. Biljetterna skrevs ut och vi gick upp och satte oss i fönstret.

Folk, mycket folk. Uttittad, självklart. Jag klandrar ingen för hur fan såg jag ut?
Vi gick till affären och nu var jag tvungen att gå förbi folket igen.

Fötterna var tunga som bly och hjärtat slet sig ur bröstkorgen. Jag andades häftigt, nej jag andades inte alls. Äntligen ute. luft, andas.

Jag köpte ingenting till bion, jag var grinig för att jag glömt mitt vatten hemma.
Men filmen var sjukt jävla bra och jag trodde jag skulle gråta ibland men ruskade om mig själv.

Under filmen skickade jag ett sms inuti väskan ( ville ju inte ta upp telefonen och dra all uppmärksamhet till mig ) skrev ett par fel men det var en förståelig text. ''kan du hämta mig efter bin annars måste jag vänta länge''.
Mamma svarade inte och jag började få panik så jag ringde henne samtidigt som Sofia ringde sin pappa. Det var bara hennes pappa som svarade. Jag försökte igen, återigen inget svar. helvete. Jag tänkte gå hem först men Sofias pappa skjutsade mig hem.
Tack.

Mamma hade köpt naturgodis till mig, jag trotsade och sa att jag inte ville ha.
Efter ett tag gav jag efter och tog ett par ... tusen kg.
Jag får skylla mig själv som har ångest, det är mitt eget fel. Just nu.


Jag vill befinna mig på en vacker plats utan speglar och hinder.

24/7-09

Igår var en dålig dag men jag blir aldrig förvånad.
Tränade på morgonen, promenerade lite senare. Det är fint att få komma bort från helvetet ett tag även om det bara är 30 minuter. Det är inte lika fint att komma tillbaka men jag har ju faktiskt ingen annanstans att ta vägen.

Idag vaknade jag med ett snurrande huvud och ett ihållande illamående, härligt.
Jag gav mig vika och tränade iallafall, men det tog emot.

Ikväll ska jag på bio med Sofia :)

23/7-09

Igår var det onsdag och det är då gävle har sina jävla sommarkvällar (som egentligen suger totalt) men med rätt sällskap så funkar allt. Vetenskapligt bevisat.

Mormor kom på förmiddagen och hon hade med sig dom 2 sista millenium böckerna, jag skrek nästan av lycka. haha jaja, det var ju bara böcker men endå.

Jag hann iallafall träna och jag hann ta min promenad. Sen när klockan närmade sig 5 tog jag en till promenad, den här gången gick jag in till stan. Något längre sträcka, så fötterna är inte så glada idag.

Det kanske blir så att jag slänger in ett par bilder från sommarkvällen sen.
Men jag tror inte att jag orkar, hah.

21/7-09

Aktiv? jag? nej?

Inatt när jag precis hade hamnat i nivå 2 av 3 i min sömnfas så vaknar zelina. Pinch me i must be dreaming. Näe inte den här gånger heller. Hon skrek i ungefär 30 minuter och det var omöjligt att få tyst på henne. Jag ska inte skriva vad jag hade för tankar just då för dom var allt annat än .. bra? jag är hjärnförstörd.
Bara därför låg jag kvar i sängen till klockan 12. Mamma kom in och undrade om jag var sjuk istället för att bara förstå att jag alltid har det så här och att sömn är en nödvändig grej för mig.

Min syster var tjurig och dum som vanligt och är det fortfarande, oresonligare människa finns inte. Jag bad henne hoppa framför ett tåg, så förstå att det är illa.
Mamma är omöjlig att föra en konversation med så på den fronten sker det minsann inga framsteg. Jag vet inte om det är jag som är orsaken till att även hon har haft tanken att ta sitt liv eftersom min andra syster skyller sin panikångest på mig.
Men den sjukdomen har hon och ingen annan skapat. Det lättaste är väl att försöka hitta en närmare orsak, jag.

Jag är trött på att du ska springa omkring här när du har en egen lägenhet (som du tjatat i 100 år efter att få flytta till för att det ska vara så jävligt här).
Jag hatar när du klänger runt i våra skåp och letar efter någonting du kan låna hem, som du aldrig ger tillbaka. Jag hatar när du är otrevlig och kallar mig fula saker.
försvinn

Jag hatar när du tasslar omkring på kvällarna när jag har lagt mig. Du är både respektlös och hänsynslös, vilket jag och bara jag tvingas stå ut med.
Det finns inget jag hatar mer än när du tar hem killar sent på nätterna när jag sover, när ni spelar musik och pratar högt som om det inte skulle finnas någon som tog skada av det. Efter en natt utan sömn vaknar jag tidigt på morgonen av att du pratar högt igen, fastän det inte är nödvändigt. Jag menar, man behöver inte skrika när man pratar med sitt barn som endå inte förstår ett ord av vad du säger.
Bara för att du väljer att inte sova på nätterna så finns det faktiskt dom som vill och behöver det. En människa behöver sova för att fungera och jag har inte känt någon speciell funktion på väldigt länge. Jag tycker heller inte om dina personliga angrepp gentemot mig, dom kan du mala tillbaka och klistra fast i ansiktet på dig själv. Jag behöver inte din skit.

Det spelar ingen roll hur snällt jag frågar eller hur mycket jag engagerar mig för det finns ingen som vill lyssna eller förstå. Jag kommer fastna i den här jävla hålan, det är som kvicksand. När man står på det så fortsätter man sjunka tills man försvinner helt.
Om det endå vore bokstavligt, ibland.



och idag har jag återigen tränat och tagit min dagliga promenad, great stuff.

20/7-09

hey ho, let's go.

En ny dag idag med nya äventyr, eller inte. Samma gamla vanliga idag igen, ha! Gick upp 10 idag, tog mig en frukost och tränade. Regnet öste ner och smällde som stenar mot fönstret. Det är så himla mysigt. Jag hade hoppats på att regnet skulle hålla i sig till kvällen men bara därför passar det solen att titta förbi.
Jag ville att det skulle regna enbart för att jag skulle få gå min promenad utan möte. (Glonande människor..finns det något värre?) Jag tog mig ut på samma runda idag igen, 40 minuter är inte helt fel. Helt jävla underbart att gå, att inte fler förstår det he he.
Jag blev förbannad på mamma när jag såg att mjölken var slut, jag måste ha mina kvälls kellogs!( nej, det var inte så att jag betedde mig som en bortskämd ungjävel.) Jag har tidigare påpekat att folk ska spara mjölken eftersom den i stort sett är min. Men jag ber om ursäkt för mitt raseriutbrott och tack mamma för att du gick och köpte mjölk.



Om 30 minuter börjar lipstick jungle, måndagsteve när den är som bäst. cialong.

19/7-09

Hejjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjj.
Idag kom jag inte ur sängen förrän klockan var någonting över någonting. Det betyder att klockan hade passerat 12 slaget.

Hur beskriver man ångest på ett bra förståeligt sätt?
Ångest är oförberett och kommer med en hastighet på 200 km/h och rör om i kroppen till en djup soppa. Soppan rinner genom ''rören'' upp till huvudet där tankar och minnen bildas och samtidigt blir trycket för stort på tårkanalerna. Ångest-stenen lämnar kroppen med tårarna, om man har tur. haha, get it?

Men idag har jag
stoppat i mig en redig frukost (för sent dock)
tränat
lagat middag till hela familjen
tagit en promenad på 40 minuter ute i spöregnet
stoppat i mig sallad keso och lite av middagen

nu mår jag illa och vill sova.

Snart drar jag en film eller lägger mig i ett hörn någonstans.

18/7-09

Hej! ( är något jag skriver alltför sällan )

Igår blev det sent och jag har en förklaring till detta fenomen.
FILM, haha jag vet. Hela familjen käkade takeaway men inte jag och det finns en förklaring till att gumibollen avstod. ångest.
Idag vaknade jag tidigt, eller ja. Jag anser att det är tidigt att gå upp nio halvtio. Alltid högstämda röster som studsar in som ljudvågor i mitt rum. Inte nog med det så är det alltid en liten tjej på 11 månader som skriker järnet varje natt/morgon. Jag bevarar hellre en fågelbur fylld med kraxande fåglar på nattduksbordet (om jag får säga så).
Mamma åkte utan att säga hejda, ganska vanligt det med. Jag bryr mig inte iallafall.Notera att det var därför jag var tvungen att skriva ner det.
ÅÅÅHååå, gissa vad? det är alltid lika jobbigt att lyfta bly från kudden när man är nyvaken och är unable to get back to sleep. Högt eller lågt blodtryck kan vara en benämning men jag skyller på övervikt i huvudet och resterande delar av kroppen.
Okej, jag ska sluta. Jag bad min syster gå före ut till parken så att jag kunde träna 40 minuter ifred. Jag slängde mig sedan i duschen, klädde på mig och gick ut.
Sen tog vi en promenad till affären och köpte mösli och grejer. tung påse Och ikväll tog vi en lång rask promenad och jag fick bärga vagnen (Y). Återigen slängde jag mig in i duschen, drog in mig i en handduk och flydde in i rummet till sommarkrysset. usch för långt inlägg, måste sluta.
Men för dom som bryr sig ska jag och nattli dra en nattfilm nu, the uninvited.

ciao

17/7-09

Jag är: världens farligaste monster.

Jag sover: dåligt.

Vem kramade du senast: 3 stycken på samma gång.

Vad sa du senast: Jag ska lära dig att tugga tuggummi med stängd mun.

Gröna eller röda äpplen: Röda.

Vem ringer du när du blir arg: rådgivningen.

Vad skulle du behöva just nu: ett hus med vita knutar.

Har du snygga skor: näe

Vilken tid gick du upp idag: 9

Vad var det första du sa imorse: helvete

Har du sovit i din egna säng inatt: nej.

Har någon annan sovit i din säng i natt: nej.

Vad såg du senast på tv: scrubs igår.

Senaste personen du skickade ett sms till: Sofia

Senaste personen som du fick ett sms av: Sofia

Senaste personen du ringde till: Mamma

Senaste personen som ringde till dig: Jeannine

Senaste personen som fick dig att skratta: Zack Braff

Senaste personen du pussade: Zeli

Senaste personen du hörde sjunga: mig själv för typ 5 minuter sen.

Senaste personen som fick dig arg: hela min familj.

Senaste filmen du såg: Minnet sviker men jag tror det var beck.

Senaste låten du lyssnade på: McFLY - i've got you.

Ditt liv med ett ord: helvete

Gjort idag: tränat, handlat, hängt tvätt och städat.

Vad drack du senast: mjölk

Jag (den tråkigaste människan i världen) hade ingen ork för sommarkvällen igår men eftersom det redan var planerat så .. jag är ingen svikare, haha.
Det var bestämt att vi skulle se Markolio men när jag sitter på bussen får jag sms av mamma att det är inställt och att Martin Stenmark kommer istället.
Jag kunde inte bli mer på topp, Martin liksom! dagen innan sjöng jag och Sofia på just en Stenmark låt!
Jag blundar & håller andan lite till, hjärtat stannar, fan vad ska jag ta mig till (8) Och för att göra kvällen bättre så sjöng han just den med :') Sen sjöng han 7 milakliv ( som jag inte bara har ett minne till ). Läppen under den övre började skaka och jag försökte hitta en näsduk. Det var fint.

Sen råkar det vara så att jag hade några av världens bästa vänner som var där med mig.



<3



Sofia och Zelina, sjukt söta tillsammans :')

alla har hemligheter.

Jag vet att det här är så jävla typiskt mig, att sätta mig ner i brist på annat och skriva hur ledsen jag är över att Michael Jacksson är död. Jag vill fortfarande inte tro att det är sant, det kan inte vara sant. Killen som vi alla har växt upp med och som vi alla har en stor kartong på vinden med minnen i.
Han sjunger som ingen annan, skriker som ingen annan och han dansar fan som ingen annan. Allt han gör är unikt och ingen kommer någonsin kunna dra in fötterna i MJ:s skor och åstadkomma ens 1/7 av det han har gjort.

Allt jävla folk som har kränkt Michael dom senaste åren borde skämmas.
Vem är så inkompitent och galen som tror på rykten som inte kan bevisas med sanning?
Jag kan aldrig föreställa mig hur Michael fick kämpa och försvara sig mot alla jävla påhopp från monster som kallar sig människor. Ni har inte ett dust samvete som fortfarande hoppar på honom med falska anklagelser trots det faktum att han är död. Respektlösa jävla överklassare. Och en sak till, att han opererade näsan och använde blekningsmedel var hans val, acceptera det för fan.

Jag blev helt förtvivlad när jag läste en artikel i gefle dagblad för ett par dagar sen. En tjej_24 skrev en artikel om MJ och konstaterade där att MJ var en människa som man skämdes över att man tyckte om. Lyssnade man på honom så var det ju hemligt.
Jag menar, är hon helt funtad? har hon någonsin sett en konsert med Michael? Har hon inte tryckt in i sitt marmeladskal till huvud att han hade miljoner fans och att dom var som galna i hans närhet.

En stor jävla lavett till mtv som gjorde en reklam med MJ där han jagade ett barn som skrek. Okej, ärligt vem tyckte det var kul? jag kunde däremot flina lite enbart dels för att mtv skojar om falska rykten och blandar det med sanning ( Amy jävla whinehouse som gräver i skåpen efter piller ). Vi vet alla att det inte är sant att Michael någonsin våldtagit ett barn, ungjävlarna var ute efter pengar that's it. Sen att Mtv nu gör en massa reklam för MJ där det står 'king of pop, rip' därefter spelar dom hans musik som dom inte har gjort på flera jävla år.
Ni står alltså först för att driva med Jackson genom att göra en nedtryckande reklam för crispy news sen bestämmer ni er helt plötsligt för att ta bort den när han dog.
Vad har förändrats? Svaga människor som inte kan stå för vad dom en gång talat för. Nu ligger ni på botten med skam och smörar sönder för Jackson som förmodligen tittar ner på er och ler.

Michael Jackson var så jävla fin och kärleksfull. Han var en människa som hjälpte andra, startade en organisation för små barn. Han underkastade aldrig någon, i hans ögon var alla likadana. Han är en människa som jag skulle känna mig absolut trygg med. Fan att det finns för få sådana människor. Och fan för att den bästa gick förlorad.

Dansen var obegripligt jävla genialisk. Håret, skorna, kläderna. Allt.
Det här är med hästlängder större än Elvis.

Tack för alla fina minnen, du kommer alltid finnas kvar på ett eller annat sätt.

mcfly too close for comfort

Sommarlov

Fick det i fredags men skulle hellre ge bort det till någon som behöver det.

Någonting jag tycker är helt sjukt är att pappas tjej skrev till min mamma och frågade om jag hade tagit studenten. Lite senare fick jag ett sms av pappa ..
''examen. grattis.'' Även jag vet att examen kan betyda skolavslutning så jag skrev tack och tänkte inte mer på det. En minut senare ringde min telefon och det stod (pappa)så jag förväntade mig att det var han som ringde men det var hans tjej. Människan jag minst av alla ville prata med, med tanke på att vi blev osams i höstas och inte har pratat sen dess. Samma sak med pappa men han var jag ju tvungen att träffa på min födelsedag men det var ju nästan ett halvår sen.
Pappas tjej låtsades som om ingenting hade hänt, hon var högljudd och berättade hur roligt det var att höra rösten på mig och att jag lät så ledsen och besviken (jag var inte det, inte det minsta) och fastän mamma hade skrivit till henne att det var 2år kvar tills min student så frågade hon igen. Nej, jag har bara slutat ettan och jag förväntar mig inte att du vet det. Men man kan ju alltid hoppas att pappa gör det. Han frågade samma sak och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, skojar han med mig? han vet väl att jag är född 91? eller har han glömt det?
''Jag trodde du gick på iv''. Hur ska du ha det? först tog jag studenten och nu går jag på iv? är du helt jävla .. åh. Vet du att jag fyller 18 i december?
Inte nog med det så antog han att jag var en medel elev, allt jag gör är alltså medel. Han vet ingenting. Han vet inte hur mycket tid jag har lagt ner för att klara det här jävla skolåret, han vet inte hur mycket han har bidragit för att göra saker tusen gånger svårare. Han kommer aldrig veta. Du är så jävla feg, du vågar inte ringa till mig själv och du vågar inte vara nykter. Jag förväntar mig ingenting längre. Ingenting.

100 monkeys

Livräddningen idag gick väl rätt okej men det var fan breath-taking.
Jag skulle börja bli räddad av Sofia så jag sprang eller jag hoppade fram och intog min plats, beredd att flyga ner i vattnet .. och så hoppade jag!
Jag hamnade i chock precis som alla andra, det fanns ingen tid att tänka det var bara att simma ut och bli tagen av strömmen och ta det andra som det kom.
''Hjälp, hjälp!'' haha så jävla fult. Jag kunde nästan inte andas, man hörde riktigt hur pipande ljud trängde sig genom halsen och lungorna blev brutalt misshandlade.
Sofia hoppade ner i vattnet och räddade mig med livbojen sen när vi kom upp på land var det ombytta roller som stod i kö. Då var det min tur att rädda Sofia och tro mig, det var minst lika kallt att hoppa i andra gången som vid första.
Jag fick ont överallt, mina fötter hade gått i graven redan första sekunden som jag hoppade i och resten av kroppen kyldes ner därefter. Andningen blev allt tyngre och kroppen förlamades från tårna till kraniet. Jag tänkte ge upp när jag inte kände botten för det kändes verkligen som om jag satt fast i vattnet och inte kunde ta mig därifrån. Aldrig har jag tänkt på vatten som en bedövande effekt men efter idag förstår jag att det här var en viktig upplevelse.
Man brukar ju säga att det finns molnbanker men just idag var det lövbanker, i vattnet! det var så fruktansvärt äckligt, det var upp till midjan med löv som man fick kämpa sig igenom! Och det blev inte bättre av att Stefan tog bilder från första till sista sekunden. Jävlar om dom läcker ut på nätet, haha.


Det går inte att beskriva hur det känns att livrädda någon i 12 grader kallt vatten i spöregn och lövbank!

Jag kan inte förstå att det snart är sommarlov! och jag kan inte förstå mig på folk som säger att det har gått snabbt, det säger dom ju bara för att det är sommar och solen gör att man säger tokiga saker.

Vi åkte till hemlingby i måndags med klassen för att lära oss hur man går vilse, he he. Jag fick ett par stick i benen, odugliga mygg! Sen på kvällen åkte jag med kajsa och johanna till valbobadet efter stängningstid = vi hade gymet och badhuset alldeles för oss själva! jag som inte har badat på 3 år vågade ta mig i! applauses.

Idag skulle vi egentligen varit i b-skogen och spelat brännboll och kubb men vädret i gävle tillåter ju ingenting! vi fick istället titta på Australia som var 160 minuter lång men det var värt.

Imorn ska vi till strömsbro och ha livräddning klockan 9 på morgonen! utomhus dessutom. Jag undrar vem det egentligen är som behöver bli livräddad med tanke på att jag inte är någon elitsimmare och vattnet antagligen är några grader för kallt för att vara badvänligt. Det blir heller inte bättre av att det är klädsim och att det inte finns ett enda omklädningsrum vilket betyder att vi får byta om utomhus tillsammans med killarna bakom våra egna handdukar!

Fan på allt, fan för er.
Det är inte meningen att det ska vara så här, det är fel.
Jag ska brinna för skolan i 10 år till och sen kan jag förhoppningsvis börja leva.
Mitt liv har ännu inte fått någon början, mitt liv börjar tydligen med slutet och början tar vid senare. Kanske när det redan är för sent eller så börjar det inte alls? Jag vet heller inte hur länge jag orkar vänta, men det ringer en klocka snart. Jag har inte lagt ner hundratals timmar på jobb för ingenting. Men just nu har jag hamnat i en svacka igen så idag kan jag lika väl kväva mig i en jävla plastpåse.

Livet är ett dumt jävla påhitt och döden, vad är det? är det någonting man ska längta efter?

Men ångest är en fin jävla grej, visst?

Fools

hahah underhållning till tusen!

Uppdatering

Klarade nationella provet i matte
Jeannine la några fina ord om mig till Malin ( vår lärare ) som hon ska ta med i bedömningen i matte-kurs A. hi hi
Hoppas jag får vg, det skulle sitta fint nu!

Vi fick betygsbedömning i soms idag och jag fick väl godkänt som många andra fick (så det är ingenting man skryter om). Men jag tillåts vara nöjd.

Jag vet inte om betygen har någon mening egentligen? men om det har det (poängmässigt) så antar jag att jag får jobba hjärnan av mig nästa termin.

Vi har prov imorn i idh, ATP. fan vad svårt det är, eller ja .. jo det är svårt.

Efter sommarlovet splittras klassen, vilket är totalt jävla meningslöst.
Nu när vi har gått tillsammans i ett helt år så ska vi börja om på nytt igen efter sommarn. Jag och Jeannine hamnar troligtvis i samma klass men endå .. Sofia och Bella kommer gå i den andra klassen och det är så jävla dåligt. Jag hatar nya klasser för det innebär att man måste göra nya intryck, hitta nya kompisar och hit och dit. Visst är klassen ganska omogen ibland och det kan vara hur jobbigt som helst så dels kommer det bli rätt schysst att slippa några men tanken på att två av mina bästa vänner försvinner är tummen ner.

walk in the sun, precis vad vi fyra ska göra i sommar.

Val Emmich

haha <3

McFLY

Tom Fletcher

hej.

Till att börja med så hatar jag att kliva upp 06:50!
Känner mig som ett livlöst jävla fyllo varje gång jag tvingas dra mig upp ur sängen.

Idag på omv var jag så smart att jag kunde lista ut vad kristallsjukan innebär, det är ju kristallerna man har i öronen som gör att man blir yr! utifall det gick skulle jag personligen med en skalpell och andra redskap operera bort båda två, nu direkt på bums!

Vi slutade två idag, men jag och Jeannine stannade kvar två extra timmar i skolan, hör och häpna, för att plugga matte!
Har ju nationella imorgon, del 1 och bara för det måste jag kliva upp 06:50 igen.

Just nu är jag tokvarm, sjukt yr och mår illa som ett as.

:(

McFLY feber.

McFLY Transylvania

terrifying

Down goes another one

kaos, oreda, instabilitet.

Ärr, eller ristningar i huden behöver inte synas, dom bara finns där endå. Helt omedvetet så finns dom kvar där långt borta i huvudet men endå så förbaskat nära. Tankar och minnen som jag helst vill glömma tränger sig förbi när jag minst behöver dom och alltid gör det lika ont. Floder med sorg, rädsla och äckel.
Jag ska verkligen fatta mig kort, eller åtminstone försöka.

Pappa lämnade mamma, mamma hittade kärlek på annat håll. Kärleken tänkte hänga sig på altanen framför oss. Han pissade på vårt hus och skrämde oss mitt i nätterna.
Vi fick ringa polisen, systrarnas killar fick jaga honom med brännbollsträn.

Mamma fann återigen en kärlek, ute i lilla hästbo. Det spenderades många timmar i hemtelefonen med den mannen och till slut blev det en stor flytt ut dit. Jag har aldrig bråkat så mycket med en äldre människa, heller inte med min egen familj. Alltid bråk, alltid slag, och äckel en gång för mycket.
Min ena syster gick antagligen på allt möjligt och slog mig när hon fick chansen.Hon sparkade mig när jag låg på golvet, hon knäade mig framför min bästa vän, hon kastade farliga saker efter mig, hon hotade med ord att hon skulle döda mig, hon mobbade mig dagligen och berättade för mig hur jävla ful, misslyckad och äcklig glasögonorm jag var. Jag brukade sitta i min garderob och gråta, eller så sprang jag det fortaste jag kunde ut till hästarna för att söka någon slags tröst.
Mammas nya kärlek var ett riktigt jävla as, han gick på mig hela tiden och bråkade om allt möjligt. Jag vet inte vad det var som fick mig att ge tillbaka.
Han var hårdhänt och ''kittlade'' mig ganska ofta. Jag tyckte det var både obehagligt och förnedrande. En gång gick han så långt att han satt över mig och låste mina ben. Jag försökte komma loss, jag försökte få bort honom men det gick inte. I sista sekunden slutade han och gick därifrån. Jag hade aldrig känt mig så äcklad som då och allt blev så jävla mörkt. Jag kommer ihåg att jag fick tacka gud varje dag han och mamma inte bråkade, för visst hände det mer än ofta. Det var så jävla jobbigt att uppleva samma sak igen. Även han hotade att ta sitt liv.
Det fanns ljusa stunder, tro inget annat. Jag hade ju min häst Corall och mina älskade katter Missy, Simon, Lillen och Wilma. Simon blev överkörd och dog. Jag låg i min säng i flera dagar, fan vad hårt det tog. Simon var min bästa vän.
Utan mina djur hade jag aldrig haft min låga brinnande. Dom gav mig den kärlek jag behövde och dom tog all plats jag hade i hjärtat. När vi sen flyttade därifrån så försvann dom allihopa och mitt hjärta med dom. Jag har aldrig känt mig så tom.

Mamma träffade återigen en ny kärlek, hennes nuvarande kärlek.
Han var snäll i början, precis som dom andra två. Sakta med säkert så svepte hans rätta jag förbi och bara stannade där. Han har kallat mig för allt möjligt. Jag får höra än idag att jag är så jävla tjock och ser ut som ett fult djur. I början vågade jag inte säga vad jag tyckte till mamma men nu på senare tid har jag verkligen försökt. Helt meningslösa försök till att få henne intresserad och lyssna på mig. Hon vill inte höra, allt jag säger är så jävla oviktigt. Och alltid så är det mamma som vill framstå som den som egentligen ''lider'' mest av alla. Mormor, mostrar och släkt ( what evs du vill kalla det ) har ofta påstått att jag och mina systrar är problemet. ''Ni borde göra si och så och ni måste hjälpa mamma''.
Hela min barndom har jag försökt hjälpa henne, det spelar ingen roll med vad. Jag skulle göra allt för att få se henne lycklig. Hon påstår sig vara lycklig med hennes pojkvän eller vad jag ska kalla det?
fan om dom skulle viga sig.

Mammas killes pappa är helt jävla dum i huvudet han med. Han har alltid sin kamera med sig och tar en massa bilder som han sen skriver ut. Och med bilder så menar jag ( kanske tusen miljoner stycken?) Han har fan hela hårddisken full. Jag mår så jävla illa. Bilder på mig, varje steg jag tar. Och igår var han onykter dessutom, desperat på att fånga mig på bild. Jag gömde mig bakom datorskärmen tills han kom fram. Han tog mig på armen och bad mig nästan på sina bara knän. ''Låt mig få ta lite bilder, snälla lilla söta ida.'' Jag blev så enormt jävla äcklad. Jag försökte springa ifrån honom men han följde efter mig och min s.k syster blockerade vägen för att hon tyckte det var kul. Jag blev asförbannad och skällde ut henne efter noter senare. Idioten fortsatte jaga mig tills jag äntligen lyckades låsa in mig på toan. ''Ida är så vacker, jag har en massa fina vackra bilder på henne när hon spelar kort.'' - Roffe, kom nu. Låt henne vara. ( tack Elisabet för att du försökte ta bort din äckliga dräggiga man). Han blev aggressiv när han blev tillsagd. Jag skämdes och mådde så vidrigt inuti. Kan inte någon bara skjuta mig? allting vore så jävla mycket lättare så.

Och sen till sist, var är då min pappa? Jo, han har slagit sig till ro i norrsundet efter en jävla massa år av flyttar till höger och vänster. Han bor med sin tjej, Maria som har en son från annat håll. När pappa började träffa henne började han också dricka igen, vilket resulterade med en jävla massa bråk, dåligt uppförande, uppkäftighet och hemska telefonsamtal. Nu är han så jävla trasig.
Jag vill inte minnas alla gånger han har ringt och beklagat sig och sagt dom mest olämpliga saker som ett barn inte vill höra. I höstas skrev jag till honom att det räcker nu, jag vill inte att han förstör mer. Han försökte ringa mig men jag kunde inte svara, jag grinade hysteriskt och kunde nästan inte andas.
Jag såg igår att jag hade 2 missade samtal, det var pappa. Turen var väl att min telefon var på ljudlöst. Det var sista april igår så jag räknar inte med att han var nykter. Jag blir helt förstörd när han ringer och verkligen försöker låta nykter, istället för att bara låta bli alkoholen en dag.

Skolan är bra, ibland. Jag har 3 bra vänner och det nöjer jag mig med. Arbeten går bra så länge dom ska lämnas in och inte framföras inför klassen.När vi har muntliga läxförhör ( inlärda frågor ) så känner jag mig så rädd att läraren ska fråga just mig. Mitt hjärta slår i 190 och huvudet dunkar som en jävla trumma. Och när det är redovisning så blir allting helt svart. Minuterna innan så tappar jag färgen i ansiktet, mina händer börjar svettas och blir iskalla, hjärtat sitter i halsen och pulserar så det gör ont. Mina ben snubblar fram tills jag står där framme, mina händer fortsätter skaka och allting blir ett jävla fiasko.

Och allt det här kan man sammanfatta med tre ord.

Kaos

Oreda

& instabilitet

bara för att

Människohamn

JA förresten! idag plockade jag ut min bok på biblioteket! ih, människohamn som jag har väntat på, hur bra som helst! tack John Ajvide för att du finns.

Uppmuntran

Ya lyublyu tebya Måns Möller.

McFLY

The Heart Never Lies

Rembrandt

It's better to burn out than fade away

Snart har jag inga mottagliga nerver kvar, ni bara förstör hela tiden.

rosa moln - eller inte ..

Jag kanske borde vänjt mig vid tanken att jag alltid kommer ha det så här.

Du kan inte säga att jag inte har försökt, för det har jag.
Trots alla försök så når jag aldrig dit eller så tappar jag taget när jag väl är där.
Egentligen är det här ett vanligt meningslöst inlägg som jag skriver enbart för att tangenterna är det enda som jag kan få kontakt med.

Igår satt jag i min säng och tittade ut genom fönstret, höll tillbaka tårarna som vanligt då jag vet att mamma kan komma in när som helst. Hon gjorde mig sällskap en liten stund, sa inget speciellt, försökte skoja med mig men jag var som en död vägg.
Okontaktbar och helt jävla värdelös. När mamma gick föll den första tåren.
Sen gick det inte att stoppa. Alla tankar om livet, skolan, familjen, vänner..
Jag tog fram dagboken och började skriva ner saker som jag saknar .. Trodde pennan skulle ta slut ett tag. Jag drog täcket över huvudet och somnade.
Att det aldrig tar slut. Jag fick dras en hel natt fylld med mardrömmar, på köpet eller? Snarare, betala för 2.

Ni vet väl vad det är för dag imorgon? - Den patetiska uppföljaren av idag. förlåt, haha.

Nu är det min tur.

Återigen torsdag.

Den här veckan har bestått utav 2 prov och ett läxförhör i måndags.
Tisdag: Sjukt tråkig drakon & läxförhör i omv.
Onsdag: Författarbesök av Torgny sen fick vi sluta tidigare.
Idag, Torsdag: Idh-prov och konditionsträning praktiskt.
Jag är sjukt klen på det området så min mage krampade och ville skjuta upp allting som befann sig i magsäcken, mina ögon svartnade, benen skakade, halsen värkte och det kändes som en brutal halsbränna. En såndär känsla man får när man har spytt, halsen svider och bränner för att halsen inte är till för att skjuta upp saker.
Jag tyckte inte det var någon ide att prata med stefan om det så jag la mig ner på golvet och försökte svälja, svälja svälja.
Vi fick en halv minuts rast för att dricka vatten, inte dålig kö till EN jävla kran! och så äntligen var det min tur. ''SAMLING!''. Du, glöm det. Jag ska ha mitt vatten.
Ibland vill jag ge honom en riktigt jävla kärringsmäll.
Åh, jag blir så sjukt motiverad till nästa lektion vi har med honom, ytterligare ett plågsamt pass. TACK

Spirited away

Himmelens alla stjärnor

En känsla så stor av välbehag rusar genom nerverna i ryggradens alla kotor ner till fotens alla ben.
Den studsar tillbaka och stannar i vadmuskeln, den gör mig ostadig och nästan rädd.
Känslan av välbehag dunstar över till något helt annat & hjärtat bankar allt hårdare, svetten rinner nedför min panna som ett dåligt försök att dämpa smärtan.
Färgen i ansiktet försvinner helt och någonting slukar mig ner till vråns alla mörker. Jag känner ingenting, allt är så tomt, några knivhugg i hjärtmuskeln får mig att förstå att det inte är över än.
Hjärnan vill inte tänka, har ingen som helst tillåtelse till det. Ögonen vattnas och ansiktet blir översvämmat, nästan dränkt i alla tårar. Jag behöver bara stå ut lite till, sen är det över, finito.

Solen skiner men det är en mystisk färg på himmelen över mig, dödens alla färger samlade i ett.

Vi skulle kunna dela vår sorg i alla regndroppar som forsar ner från himlavalvet, vi skulle kunna dela glädjen som solens strålar skiner genom molnen, vi skulle kunna dela vinden när vi vill blåsa bort parasiter och odågor.
Men miljoner nålar vrider och vänder sig i hela kroppen och strypningskänslan av en boa tränger sig runt halsen. Några nerver i halsen spricker samtidigt som den tredje halskotan knakar till och bryts. Tusen små bloddroppar tittar fram, den ljust röda färgen övergår i mörk, nästan svart färg och döden tar mig i ett svep som blåsten, i ett spöregn med taggiga nålar som dräper min utslagna kropp och i ett solsken försvinner jag till himmelens alla stjärnor.

Ibland är en dröm det finaste man har

Efter x antal sömnlösa nätter så är det ju inte mer än rimligt att man drunknar när man tar ett bad, visst?

Jag tycker om känslan av svindlande varmt vatten som pirrar i tårna och värmen som sprider sig därifrån runt som en virvel genom hela kroppen, som ett varv runt tellus, ja ungefär så fast det går på en sekund! två ibland. Men sen försvinner det lika fort.
Det är då jag blir sömnig, varm och sömnig. När jag sedan ligger under ytan börjar jag förstå. Det går självfallet inte att fly från verkligheten bara sådär. Det verkar så enkelt men verkligheten är svår, så jävla svår.
Men tiden under vattnet är tidlös, där kan jag leva mina drömmar till det yttersta.
Allt som tidigare inte varit möjligt att våga drömma om kan slå in på en bråkdels sekund, vilket är underbart. En dröm och en önskan som blir till verklighet är sällsynt, precis som en blåsippa på en sommaräng som väntar på att plockas. Innerst inne vet man att det är fel att plcka blomman, men den är så fin och frästelsen är för stor. Precis som en dröm. Och precis som drömmen så slocknar blomman en dag, den dör.

Alla ljud som tidigare stört mig försvinner helt, jag finner en tystnad som annars är väldigt svår att nå. Någon kommer och spräcker den ömtåliga bubblan jag precis byggt upp. Det är vattnet som tappar temperaturen, allt blir medel, precis som innan mitt ynkliga bad.

Mitt liv är medel, inget speciellt bara ynkligt.

Kärlek är ett brev skickat tusen gånger

Jag får fan panik om jag inte skriver ner saker, typ sjuk i huvudet? ja.

Ska kortfatta allting.

Min bägare rann över typ i onsdags och har sedan dess bara svämmat över totalt.
Jag har varnat folk i min omgivning att ge fan i att trampa på mina nerver för då jävlar. Men som vanligt är det någon liten jävel som ska trampa och stampa iallafall.

Jag visar inte mig själv som sur framför mina kompisar, någon moral måste man ju faktiskt ha. Det var fan inte lätt och jag fick förklara mig flera gånger att NEJ, jag är inte sur, NEJ, jag blir inte sur. NEJ, jag kan inte bli sur.
Det tog hus i helvete när jag kom hem, det som tidigare runnit ur bägaren brände ner hela min familj. Förlåt för det.

Torsdag : I vanliga fall brukar jag hysterigråta och dra mig i håret men istället avreagerade jag mig på min familj - igen.

Fredag: Jag hade gett upp hoppet om en fredagskväll på konsärhuset. Men lyckligtvis skrev Malin att hon fixat 2 biljetter till Håkan! 125 spänn billigare dessutom!

Men självklart skulle ju någonting gå fel iallafall. Det kom 2 bussar och på båda stod det ''3 Andersberg''. Okeeej, vart fan är den som går till stan?
En kille drog och kom tillbaka, berättade att han hade ringt efter en taxi.
Jag hade kunnat kyssa honom! jag kom i tid och vi begav oss till konsärhuset.
Kvällen var helt fantastisk, håkan håkan håkan. Jag finner inga ord, det var så jävla magiskt allting!

Höjdpunkterna - Hurricane gilbert, Vi två 17 år, Nu kan du få mig så lätt.

Efter x antal månader av väntan så händer det! Håkan live i gävle, <3!

Pass på!

Pass på! papperspolisen! med papp-pistolen! och papp-skallen!

sjuk sjuk sjuk och åter igen sjuk. jag förtjänar fan inte det här. Är frisk en-två dagar, den tredje dagen blir jag sjuk igen. Här kan vi börja snacka om hyffsat immunförsvar. Men jag vet vad det beror på, det kunde inte bli mer självklart.
Jag lider av fetma ( och då var det sagt ). Fick en ohygglig kommentar senast i fredags, och ja det är väl klart jag tar åt mig. Jag blev grinig mest hela dagen, mest ledsen och nere faktiskt. Kom hem, såg att mamma hade köpt senaste nummret av veckorevyn, lepsyl, liten mjölk och en godispåse. Visst, godispåsen var inte behövlig just då, eller på ett sätt behövde jag tröst. haha, fan vad tjock jag är.

Fick tillbaka omvårdnads provet om cellen förra veckan, 32/33, inte så dåligt.
Men jag var fan inte ens lite lycklig. Fick tillbaka ett arbete idag ( omv det med ).
Lyckligtvis var det mvg på den med. Fick bara vg- på min bildanalys, vilken besvikelse. Gick hem efter omvårdnads lektionerna idag, orkade inte stanna längre.
Gjorde ju iallfall provet, jätte nizze att det är över.

Nä, the doctors har börjat så jag ska väl dra mig tillbaka.

Ingen aning!

Men livet är härligt!..Ja, alltså om man bortser från alla jävla val och kommande prov. Har ett läxförhör i omv imorn, hade ett i tisdags också. Ja jo, vår lärare är lite cp. Vi har prov på allt på tisdag. Vi skulle genetligen haft förhör på engelskan igår också MEN nänä dom 24 orden som man kämpat med att tränga in i hjärnan var till noll användning. Bonusprovet i matte gick sådär igår alltså, jag är ingen favoritelev i matte så vad förväntar man sig..och jag ska klara av matteb, hjälp.
Mamma fyllde 43 i tisdags så chokladtårta har man fått tillräckligt utav. <3

Jag har nog seriöst världens goaste frukost. Krossade K special och fil, åh <3
och jag får inte glömma Actimel, jises!
Annars har jag tänkt på att haffa mig ett par skridskor så jag hinner åka lite innan kylan försvinner, för faktiskt så är det ju sjukt kul! Sen har vi ju skridskor på idrotten nästa vecka. (Kom ihåg varma kläder, eftersom Stefan inte tycker om att se sina elever som pingviner som fryser.)

Jag, Bella och Jeannine funderar på volleyboll. hm. Får se hur det går med det, jag vill fan jättegärna börja!

oh well, det är väl tid för plugg..eller ja, the doctors börjar snart och det får man bara INTE missa.

OH, glömde en sak! studiedag på MÅNDAG, fett värt <3

Såg BOLT i veckan, kewin och jag tyckte den var supersrslyfun!
Det blev en del filmer förra helgen också, mirrors, casanova, fun with Dick & Jane och The brothers Grimm.

Så stort. Så tyst. Så tomt.

Hej, jag är sjuk, väldigt sjuk. och jag hatar dig, du är dum.

Torsdag

MINA GLASÖGON KOM IDAG! fast dom är bara ihoplödade, men fan..ska det ta en hel vecka? sjukt dåligt system, hah.
Jag är sjuk igen också, sådär jätte bra det med. Men imorgon så börjar vi typ tjugo över tolv, så jävla behövt efter den här slitna veckan.
Vi hade prov i omv i tisdags, så jävla lätt ( blev nästan irriterad )
Först får man en hel bunt med papper, flera sidor i boken och en massa kniviga ord.
Sen kommer inte ens hälften utav det på provet. cp eva.

Idag så var det isbana på busshållsplatsen utanför polhem, haha! jag dör bara jag tänker på det. Jeannine höll på halka så hon tog tag i min arm för att inte ramla ner på backen ( så sen när jag trodde att allting var lugnt så typ flyger hon )
HA HA HA HA HA
''Jag tänker sitta kvar här'' AAAAAAH
Hela resan hem var ju typ magisk, jag dog och det var i stort sett det som fick min dag att gå runt. HAHA.

Sunny sun.

Jag är inte alls frisk, nej nej. Fick ta alvedon imorse, hah! som om den skulle ha någon somhelst verkan egentligen.
Missade bussen imorse, för att den jäveln var för tidig. Jo där gick jag i regnet, i slasket och bussen glider iväg. jag hahe seriöst kunnat lagt mig ner på backen och grinat men nejdå jag gick till min syster, men när jag väl stog där ute så fick jag sms tillbaka att kewin har magsjuka. Okeeej, får väl gå hem då.
Men jag åkte till skolan iallafall. Gud vilken intressant skrivning (y).
Redovisade på engelskan, aaaaaah. Jeannine skulle ställa sig vid dendär grejen man står vid när man håller tal, men så glider den iväg lite. Hahah dog som vanligt.
Återuppstod direkt då det var min tur, jisses. Fick typ ta stöd med armbågen på datorhyllan för att kroppen inte skulle skaka i takt med rösten. Fast ändå gick det bättre att redovisa på engelska än på svenska..När vi var klar satte vi oss på våra platser. Jag blev fan helt hög, jag fnittrade som en jävla fågel och mina händer skakade, eller allting skakade! Jag kunde knappt prata, haha. Mina händer var iskalla. Efter nästan en kvart lugnade allting ner sig, mina händer återfick värmen och jag kunde sluta fnittra, at last.

Jag vet inte varför vi alltid dör när vår mentor kommer in i klassrummet.
Man sitter typ på sin plats och väntar på sin tur, men idag så var jag så jävla säker på att han inte skulle komma till mig! för nu har jag fan skött mig (y)
Också precis det jag fick höra + att min tussiga mor hade skickat mail. Omg..
Hade skrivit någonting om mina glasögon och blablabla. Efteråt dog jag och Jeannine som vanligt. Seriöst man kan tro att vi går på dagis. Eller iallafall jag.

Det spelar ingen roll hur löjliga och meningslösa inlägg jag än skriver.
Det här är min dagbok, min självterapi <3 haha (y).

Throwing punches

Den här helgen började så sjukt dåligt. Jag blev sjuk redan i skolan men när jag kom hem bröt det verkligen ut på riktigt. Trodde jag skulle spy hela tiden men jag blev bara hög på feber och illa till i lederna. Följde med mamma till hennes kille för det känns som det enda alternativet (!) Tål inte mina systrar som ständigt klagar på mig och hatar att jag är i deras närhet. Well.. Saken blir ju aldrig bättre av att jag följer med mamma dit ( då mammas kille, Peter vill ha henne för sig själv ) Han är som ett litet jävla barn. Ville kasta honom från hustaket en miljon gånger.
Han tog ingen hänsyn till att jag var sjuk, utan gjorde mig istället väldigt illa.
Han kallar mig för elefant och med det vill han påpeka att jag är tellus tjockaste människa, Jotack, jag vet men tack för påminnelsen.
Varje gång han skulle resa sig upp ur soffan så var han tvungen att trycka ner händerna på mina ben ( för att han visste att jag hade feber och väldigt ont överallt ) Nej, jag vet inte heller vad som var grejen med det.
Att mammas kille hade druckit gör ju saken miljoner gånger bättre. Fan, vart man än befinner sig så blir man omringad av alkohol. jesus christ.
En sak är att Peter är jävligt dum när han är nykter men när han har druckit några glas av den där hemmagjorda spriten så spårar allting som vanligtvis är på ganska hög nivå helt ur. Han kastade en kudde i huvudet på mig flera gånger, och ja det gjorde enormt ont. Jag vet att jag kanske låter som en dryg ungfan men jag hade fan ont. Ingenting göt saken bättre av att förvärra allting. Tillslut fick jag fan slå tillbaka, och jag hoppas det gjorde jävligt ont.

Helt ärligt så förstår jag inte vad min mamma ser i honom, har hon sjörövarlappar för ögonen eller vad har jag missat?

Nog om allt, jag har fan omvårdnadsprov på tisdag. ( allt om cellen + cancer ) det svåraste delen i kursen dessutom. Jag ska redovisa på engelskan imorn också, fuckface. Mina nerver håller inte, jag är fan den svagaste människan jag vet.
Men du vet, en ny dag imorgon. Lovely ..

:*

åh, mitt huvud sprängs snart. Inga glasögon = suddig syn, huvudvärk och trött.
och för att göra hela grejen värre så har jag inte fått sova på hela veckan.
Klivit upp fem varenda dag, och igår fick jag utrbrott när ingen tog hänsyn till att jag skulle sova så jag kastade mina skivor i golvet. Vågar inte gå in i mitt rum när det är ljust för säkert så är det så att Panic at the dico och the killers skivorna blev historia.

känner du pulsen?

Det glittrar först, det rinner sen .. väldigt långsamt och ibland inte alls.
Istället blir det bara långa röda raka. Men det svider, pulserar och gör ont.
Är det verkligen bättre att koncentrera sig på fysisk smärta än psykisk?




Ingenting går vägen .. Mina glasögon gick sönder igår så nu ser jag ingenting .. Jag och Kajsa blev ovänner och en del prylar gick sönder precis som vanligt .. Nicole ligger på förlossningen och föder nog snart .. Och jag är så jävla nere.
Fick världens jävla gråtattack när jag skulle göra läxor, jag kan ju ingenting och jag ser ingenting och mitt liv suger ju inte alls ..

Don’t follow your dreams - chase them.

Alla jävla arbeten tar kål på mig. Jag går och är orolig hela dagarna, någon dag kommer jag få sota för att jag ljög. Jag som trodde jag var nere på botten redan.
Jag vill fan inte gå tillbaka. Jag har slitit i ett halvår med denhär jävla skolan och nu går det bara utför..Jag vet precis hur det kommer bli, jag kommer sänka mina betyg as hell (vilket jag redan har gjort i ett flertal ämnen) Det suger stenhårt för då försvinner lusten att vilja försöka igen. Och i tvåan, fan..
Jag hamnar fan alltid på fel spår, alltid.

Drömmen : Flytta till utlandet, försvinna från allt och bara leva.
bli tjändizzzz, hihihihih.

Fan , dö vad det hära går dåligt.

Häng dig i julgraan

Det är inte direkt så att jag öppnar armarna frivilligt till livet.

Känns lite som att allting kommer gå utför och händer DET som INTE får hända så lovar jag att jag hoppar av skolan och flyttar till Italien.

Idag kom idrottsläraren fram till mig och Bella, frågade varför vi inte var där igår.
- eh öh, ehm..Jag hade inga byxor..eh öhm..Dom låg i tvätten......antar jag.
Ja, vad säger man? Pinsamt ida, pinsamt. Du är så jävla duktig, gör alla en tjänst och kasta ner dig i den djupaste brunn du hittar.

Inse faktum att det var sant, jag hade inga byxor så vad förväntar han sig? att jag ska springa i underkläder? fuck off.

Fan vad jag har tröttnat på allt, jag ska haffa första bästa langare och dö ett tag.

Torsdag

Ja, natten var ju totalt kaos i alla fall. Jag kunde verkligen inte sova och alla jävla ljud gör mig tokig. Jag kan sova fastän jag är vaken, alltså jag är medveten om vad som händer runt omkring fastän jag blundar och förhoppningsvis sover.
Alla som inte sover 6-7 h/natt är dödens, eller ja chansen ökar ju för hjärta/kärl-sjukdomar. Min radio spökade järnet igår också, det blev reklam och jag var så näära på att somna så jag hakade upp mig och blev irriterad..MEN reklamen avbröts, det blev helt tyst (precis som om radion visste att jag hatade reklam). Nej, jag är inte färdig. Det kom världens sämsta låtar och det visste radion så låtarna avbröts efter några sekunder dom med. Har vaknat flera gånger inatt och märkt att radion leker med mig.
Jag vaknade vid fem och kände att jag ville dö. Fan, låg kvar vaken och lyssnade på radio. Fick nog när klockan var sex så jag gick upp..Jag började nte förrän tjugo över nio, så ibland undrar man ju, varför jag?
Våran lärare skulle uträtta ärenden som vanligt och kunde därför inte undervisa oss.
Jag stack hem efter en timme, pallade inte vara med på idrotten heller. Fick inte låna nattas byxor och jag har inga egna.

Tommy och Inger var förbi en stund. - Vad annorlunda du ser ut!
Jag ignorerade det en aning, visste ju inte om det var till det bättre eller det sämre och min dag fick inte bli sämre.
Mormor kom sen så jag klippte och färgade hennes hår, söt blev hon.

Imorn är det en hel skooooldag att genomlida, fy faaaaan.

1

Jag kommer ihåg dubbelsängen jag och min syster låg i. Jag var klarvaken men pappa var tydlig med att det verkligen var läggdags.
Det är så fel att tvingas lägga sig när man inte är det minsta trött.
Jag stör mig på allra minsta ljud som jag egentligen inte skulle störa mig på om jag inte låg i sängen.
Jag försökte andas i takt med henne, kanske skulle jag bara höra mina egna andetag då. Men jag kom bara av mig.
Jag försvann in i min egen värld, till en värld där min mamma avskydde mig.
Hon kastade vita porslins tallrikar på mig och sa tydligt hur mycket hon hatade mig.
>>Jag älskar dig inte.<<
Hennes ögon var röda av hat, hon såg ut som djävulen. Jag snyftade till och kom tillbaka till verkligheten. Jag fastnade med blicken i taket, det enda jag såg var mammas röda ögon.
Nu hade jag verkligen ställt till det. Hur ska jag nu kunna sova?
Jag försvann in i min egen värld en gång till. I den världen fantiserade jag om att allting var bra och att när den här natten var slut så skulle jag få komma hem till mamma. Jag skulle berätta för henne hur mycket jag älskar henne, hur mycket jag har saknat henne och att jag aldrig mer vill åka till pappa.

Jag vaknade nästa morgon och hade ont i huvudet. Det var ljust ute och gatorna var täckta av snö. Vi fick inte gå ut så jag och min syster lekte affär, vi hade sånna där låtsas sedlar och mynt. Min syster bestämde alltid, det var alltid hon som skulle sitta i kassan och ta betalt. Det var bäst att inte strida emot för då ville hon inte leka alls och då skulle jag bli tvungen att leka ensam.
Jag hade inga kompisar där pappa bodde, eller egentligen..så hade jag inga kompisar alls. Jag kunde få ett samtal någon gång ibland när jag var hos mamma. Men då ville dom bara leka med mig för att en annan kompis inte kunde. Jag var något slags andrahandsval, ibland också ett tredje.

Jag ville inte att dagen skulle ta slut, jag ville inte att det skulle bli mörkt för då skulle jag behöva tvinga mig själv att sova och tänka på obehagliga saker.
Den här kvällen blev annorlunda, jag gick in på mitt rum och ville gråta ostört.
Saknaden efter mamma var hemsk, jag kände mig så otrygg här. Ingen att prata med, ingen som förstod mig, ingen att leka med..
Pappa kom in i rummet, jag försökte torka bort tårarna men mina ögon var helt förstörda.
>>Vad är det?<<
>>Jag vill hem till mamma.<< Jag försökte hålla tillbaka men det kom en häftig snyftning som nästan fick mig att tappa andan. Pappa torkade mina tårar och tittade på mig. Jag tänkte att nu..nu kanske han skulle förstå och skjutsa hem mig till mamma och det på en gång. Men jag åkte aldrig hem den kvällen.
Pappa satte sig på huk framför mig, nu var det hans tårar som rann.
>>Jag vill ju vara med dig precis som mamma. När du gråter och vill åka hem så tror ju jag att du inte älskar mig.<<
Jag visste inte vad jag skulle säga så jag stod still och lyssnade.
>>Kan du inte stanna en natt till i alla fall?<<
Jag ville ju verkligen inte stanna men pappa var ledsen och jag kände mig dum i huvudet. Till slut nickade jag, det var svagt men det dög.
Jag grät mest hela natten, det är ett av mina knep förresten. Att gråta mig till sömns. Jag visste att mina ögon blev trötta av att gråta och man måste vara trött för att kunna somna.
Enda nackdelen var att jag fick väldigt ont i huvudet och ibland somnade jag inte alls för att det gjorde så ont.

På morgonen log jag nästan hela tiden. Dagen var kommen, jag skulle äntligen få komma hem till mamma. Jag studsade runt på mattan och hoppade hage.
>>När ska vi få åka hem?<<
>>Inte än på ett tag.<<
Ett problem, det var snökaos. Det var omöjligt att åka någonstans om det inte var akut. Jag tror inte att någon ville kalla det här för akut.
Senare den dagen ringde mamma, hon hade gjort allt för att få tag i en transportvagn.
Hon hade ljugit och sagt att jag behövde min astma medicin, vilket jag tyckte var väldigt smart.
Det var två äldre män som satt i vagnen, en av dom körde och en av dom bäddade ner oss i filtar. Det var verkligen kallt ute, istapparna hängde från hustaken och dom var halvmeterlånga. Det var snö precis överallt. Jag skulle chansa på att det var 100
meter snö. Vägen hem till mamma var jobbig, det var obehagliga vägbulor nästan överallt. Till slut var vi där, min mamma stod där och väntade.
Jag ville nästan hoppa ur vagnen och springa in i hennes famn men jag väntade.

Jag hade en gång en dröm