100 monkeys

Livräddningen idag gick väl rätt okej men det var fan breath-taking.
Jag skulle börja bli räddad av Sofia så jag sprang eller jag hoppade fram och intog min plats, beredd att flyga ner i vattnet .. och så hoppade jag!
Jag hamnade i chock precis som alla andra, det fanns ingen tid att tänka det var bara att simma ut och bli tagen av strömmen och ta det andra som det kom.
''Hjälp, hjälp!'' haha så jävla fult. Jag kunde nästan inte andas, man hörde riktigt hur pipande ljud trängde sig genom halsen och lungorna blev brutalt misshandlade.
Sofia hoppade ner i vattnet och räddade mig med livbojen sen när vi kom upp på land var det ombytta roller som stod i kö. Då var det min tur att rädda Sofia och tro mig, det var minst lika kallt att hoppa i andra gången som vid första.
Jag fick ont överallt, mina fötter hade gått i graven redan första sekunden som jag hoppade i och resten av kroppen kyldes ner därefter. Andningen blev allt tyngre och kroppen förlamades från tårna till kraniet. Jag tänkte ge upp när jag inte kände botten för det kändes verkligen som om jag satt fast i vattnet och inte kunde ta mig därifrån. Aldrig har jag tänkt på vatten som en bedövande effekt men efter idag förstår jag att det här var en viktig upplevelse.
Man brukar ju säga att det finns molnbanker men just idag var det lövbanker, i vattnet! det var så fruktansvärt äckligt, det var upp till midjan med löv som man fick kämpa sig igenom! Och det blev inte bättre av att Stefan tog bilder från första till sista sekunden. Jävlar om dom läcker ut på nätet, haha.


Det går inte att beskriva hur det känns att livrädda någon i 12 grader kallt vatten i spöregn och lövbank!