Ibland är en dröm det finaste man har

Efter x antal sömnlösa nätter så är det ju inte mer än rimligt att man drunknar när man tar ett bad, visst?

Jag tycker om känslan av svindlande varmt vatten som pirrar i tårna och värmen som sprider sig därifrån runt som en virvel genom hela kroppen, som ett varv runt tellus, ja ungefär så fast det går på en sekund! två ibland. Men sen försvinner det lika fort.
Det är då jag blir sömnig, varm och sömnig. När jag sedan ligger under ytan börjar jag förstå. Det går självfallet inte att fly från verkligheten bara sådär. Det verkar så enkelt men verkligheten är svår, så jävla svår.
Men tiden under vattnet är tidlös, där kan jag leva mina drömmar till det yttersta.
Allt som tidigare inte varit möjligt att våga drömma om kan slå in på en bråkdels sekund, vilket är underbart. En dröm och en önskan som blir till verklighet är sällsynt, precis som en blåsippa på en sommaräng som väntar på att plockas. Innerst inne vet man att det är fel att plcka blomman, men den är så fin och frästelsen är för stor. Precis som en dröm. Och precis som drömmen så slocknar blomman en dag, den dör.

Alla ljud som tidigare stört mig försvinner helt, jag finner en tystnad som annars är väldigt svår att nå. Någon kommer och spräcker den ömtåliga bubblan jag precis byggt upp. Det är vattnet som tappar temperaturen, allt blir medel, precis som innan mitt ynkliga bad.

Mitt liv är medel, inget speciellt bara ynkligt.