Inatt när jag precis hade hamnat i nivå 2 av 3 i min sömnfas så vaknar zelina. Pinch me i must be dreaming. Näe inte den här gånger heller. Hon skrek i ungefär 30 minuter och det var omöjligt att få tyst på henne. Jag ska inte skriva vad jag hade för tankar just då för dom var allt annat än .. bra? jag är hjärnförstörd.
Bara därför låg jag kvar i sängen till klockan 12. Mamma kom in och undrade om jag var sjuk istället för att bara förstå att jag alltid har det så här och att sömn är en nödvändig grej för mig.
Min syster var tjurig och dum som vanligt och är det fortfarande, oresonligare människa finns inte. Jag bad henne hoppa framför ett tåg, så förstå att det är illa.
Mamma är omöjlig att föra en konversation med så på den fronten sker det minsann inga framsteg. Jag vet inte om det är jag som är orsaken till att även hon har haft tanken att ta sitt liv eftersom min andra syster skyller sin panikångest på mig.
Men den sjukdomen har hon och ingen annan skapat. Det lättaste är väl att försöka hitta en närmare orsak, jag.
Jag är trött på att du ska springa omkring här när du har en egen lägenhet (som du tjatat i 100 år efter att få flytta till för att det ska vara så jävligt här).
Jag hatar när du klänger runt i våra skåp och letar efter någonting du kan låna hem, som du aldrig ger tillbaka. Jag hatar när du är otrevlig och kallar mig fula saker.
försvinn
Jag hatar när du tasslar omkring på kvällarna när jag har lagt mig. Du är både respektlös och hänsynslös, vilket jag och bara jag tvingas stå ut med.
Det finns inget jag hatar mer än när du tar hem killar sent på nätterna när jag sover, när ni spelar musik och pratar högt som om det inte skulle finnas någon som tog skada av det. Efter en natt utan sömn vaknar jag tidigt på morgonen av att du pratar högt igen, fastän det inte är nödvändigt. Jag menar, man behöver inte skrika när man pratar med sitt barn som endå inte förstår ett ord av vad du säger.
Bara för att du väljer att inte sova på nätterna så finns det faktiskt dom som vill och behöver det. En människa behöver sova för att fungera och jag har inte känt någon speciell funktion på väldigt länge. Jag tycker heller inte om dina personliga angrepp gentemot mig, dom kan du mala tillbaka och klistra fast i ansiktet på dig själv. Jag behöver inte din skit.
Det spelar ingen roll hur snällt jag frågar eller hur mycket jag engagerar mig för det finns ingen som vill lyssna eller förstå. Jag kommer fastna i den här jävla hålan, det är som kvicksand. När man står på det så fortsätter man sjunka tills man försvinner helt.
Om det endå vore bokstavligt, ibland.
och idag har jag återigen tränat och tagit min dagliga promenad, great stuff.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar