Så stort. Så tyst. Så tomt.

Hej, jag är sjuk, väldigt sjuk. och jag hatar dig, du är dum.

Torsdag

MINA GLASÖGON KOM IDAG! fast dom är bara ihoplödade, men fan..ska det ta en hel vecka? sjukt dåligt system, hah.
Jag är sjuk igen också, sådär jätte bra det med. Men imorgon så börjar vi typ tjugo över tolv, så jävla behövt efter den här slitna veckan.
Vi hade prov i omv i tisdags, så jävla lätt ( blev nästan irriterad )
Först får man en hel bunt med papper, flera sidor i boken och en massa kniviga ord.
Sen kommer inte ens hälften utav det på provet. cp eva.

Idag så var det isbana på busshållsplatsen utanför polhem, haha! jag dör bara jag tänker på det. Jeannine höll på halka så hon tog tag i min arm för att inte ramla ner på backen ( så sen när jag trodde att allting var lugnt så typ flyger hon )
HA HA HA HA HA
''Jag tänker sitta kvar här'' AAAAAAH
Hela resan hem var ju typ magisk, jag dog och det var i stort sett det som fick min dag att gå runt. HAHA.

Sunny sun.

Jag är inte alls frisk, nej nej. Fick ta alvedon imorse, hah! som om den skulle ha någon somhelst verkan egentligen.
Missade bussen imorse, för att den jäveln var för tidig. Jo där gick jag i regnet, i slasket och bussen glider iväg. jag hahe seriöst kunnat lagt mig ner på backen och grinat men nejdå jag gick till min syster, men när jag väl stog där ute så fick jag sms tillbaka att kewin har magsjuka. Okeeej, får väl gå hem då.
Men jag åkte till skolan iallafall. Gud vilken intressant skrivning (y).
Redovisade på engelskan, aaaaaah. Jeannine skulle ställa sig vid dendär grejen man står vid när man håller tal, men så glider den iväg lite. Hahah dog som vanligt.
Återuppstod direkt då det var min tur, jisses. Fick typ ta stöd med armbågen på datorhyllan för att kroppen inte skulle skaka i takt med rösten. Fast ändå gick det bättre att redovisa på engelska än på svenska..När vi var klar satte vi oss på våra platser. Jag blev fan helt hög, jag fnittrade som en jävla fågel och mina händer skakade, eller allting skakade! Jag kunde knappt prata, haha. Mina händer var iskalla. Efter nästan en kvart lugnade allting ner sig, mina händer återfick värmen och jag kunde sluta fnittra, at last.

Jag vet inte varför vi alltid dör när vår mentor kommer in i klassrummet.
Man sitter typ på sin plats och väntar på sin tur, men idag så var jag så jävla säker på att han inte skulle komma till mig! för nu har jag fan skött mig (y)
Också precis det jag fick höra + att min tussiga mor hade skickat mail. Omg..
Hade skrivit någonting om mina glasögon och blablabla. Efteråt dog jag och Jeannine som vanligt. Seriöst man kan tro att vi går på dagis. Eller iallafall jag.

Det spelar ingen roll hur löjliga och meningslösa inlägg jag än skriver.
Det här är min dagbok, min självterapi <3 haha (y).

Throwing punches

Den här helgen började så sjukt dåligt. Jag blev sjuk redan i skolan men när jag kom hem bröt det verkligen ut på riktigt. Trodde jag skulle spy hela tiden men jag blev bara hög på feber och illa till i lederna. Följde med mamma till hennes kille för det känns som det enda alternativet (!) Tål inte mina systrar som ständigt klagar på mig och hatar att jag är i deras närhet. Well.. Saken blir ju aldrig bättre av att jag följer med mamma dit ( då mammas kille, Peter vill ha henne för sig själv ) Han är som ett litet jävla barn. Ville kasta honom från hustaket en miljon gånger.
Han tog ingen hänsyn till att jag var sjuk, utan gjorde mig istället väldigt illa.
Han kallar mig för elefant och med det vill han påpeka att jag är tellus tjockaste människa, Jotack, jag vet men tack för påminnelsen.
Varje gång han skulle resa sig upp ur soffan så var han tvungen att trycka ner händerna på mina ben ( för att han visste att jag hade feber och väldigt ont överallt ) Nej, jag vet inte heller vad som var grejen med det.
Att mammas kille hade druckit gör ju saken miljoner gånger bättre. Fan, vart man än befinner sig så blir man omringad av alkohol. jesus christ.
En sak är att Peter är jävligt dum när han är nykter men när han har druckit några glas av den där hemmagjorda spriten så spårar allting som vanligtvis är på ganska hög nivå helt ur. Han kastade en kudde i huvudet på mig flera gånger, och ja det gjorde enormt ont. Jag vet att jag kanske låter som en dryg ungfan men jag hade fan ont. Ingenting göt saken bättre av att förvärra allting. Tillslut fick jag fan slå tillbaka, och jag hoppas det gjorde jävligt ont.

Helt ärligt så förstår jag inte vad min mamma ser i honom, har hon sjörövarlappar för ögonen eller vad har jag missat?

Nog om allt, jag har fan omvårdnadsprov på tisdag. ( allt om cellen + cancer ) det svåraste delen i kursen dessutom. Jag ska redovisa på engelskan imorn också, fuckface. Mina nerver håller inte, jag är fan den svagaste människan jag vet.
Men du vet, en ny dag imorgon. Lovely ..

:*

åh, mitt huvud sprängs snart. Inga glasögon = suddig syn, huvudvärk och trött.
och för att göra hela grejen värre så har jag inte fått sova på hela veckan.
Klivit upp fem varenda dag, och igår fick jag utrbrott när ingen tog hänsyn till att jag skulle sova så jag kastade mina skivor i golvet. Vågar inte gå in i mitt rum när det är ljust för säkert så är det så att Panic at the dico och the killers skivorna blev historia.

känner du pulsen?

Det glittrar först, det rinner sen .. väldigt långsamt och ibland inte alls.
Istället blir det bara långa röda raka. Men det svider, pulserar och gör ont.
Är det verkligen bättre att koncentrera sig på fysisk smärta än psykisk?




Ingenting går vägen .. Mina glasögon gick sönder igår så nu ser jag ingenting .. Jag och Kajsa blev ovänner och en del prylar gick sönder precis som vanligt .. Nicole ligger på förlossningen och föder nog snart .. Och jag är så jävla nere.
Fick världens jävla gråtattack när jag skulle göra läxor, jag kan ju ingenting och jag ser ingenting och mitt liv suger ju inte alls ..

Don’t follow your dreams - chase them.

Alla jävla arbeten tar kål på mig. Jag går och är orolig hela dagarna, någon dag kommer jag få sota för att jag ljög. Jag som trodde jag var nere på botten redan.
Jag vill fan inte gå tillbaka. Jag har slitit i ett halvår med denhär jävla skolan och nu går det bara utför..Jag vet precis hur det kommer bli, jag kommer sänka mina betyg as hell (vilket jag redan har gjort i ett flertal ämnen) Det suger stenhårt för då försvinner lusten att vilja försöka igen. Och i tvåan, fan..
Jag hamnar fan alltid på fel spår, alltid.

Drömmen : Flytta till utlandet, försvinna från allt och bara leva.
bli tjändizzzz, hihihihih.

Fan , dö vad det hära går dåligt.

Häng dig i julgraan

Det är inte direkt så att jag öppnar armarna frivilligt till livet.

Känns lite som att allting kommer gå utför och händer DET som INTE får hända så lovar jag att jag hoppar av skolan och flyttar till Italien.

Idag kom idrottsläraren fram till mig och Bella, frågade varför vi inte var där igår.
- eh öh, ehm..Jag hade inga byxor..eh öhm..Dom låg i tvätten......antar jag.
Ja, vad säger man? Pinsamt ida, pinsamt. Du är så jävla duktig, gör alla en tjänst och kasta ner dig i den djupaste brunn du hittar.

Inse faktum att det var sant, jag hade inga byxor så vad förväntar han sig? att jag ska springa i underkläder? fuck off.

Fan vad jag har tröttnat på allt, jag ska haffa första bästa langare och dö ett tag.

Torsdag

Ja, natten var ju totalt kaos i alla fall. Jag kunde verkligen inte sova och alla jävla ljud gör mig tokig. Jag kan sova fastän jag är vaken, alltså jag är medveten om vad som händer runt omkring fastän jag blundar och förhoppningsvis sover.
Alla som inte sover 6-7 h/natt är dödens, eller ja chansen ökar ju för hjärta/kärl-sjukdomar. Min radio spökade järnet igår också, det blev reklam och jag var så näära på att somna så jag hakade upp mig och blev irriterad..MEN reklamen avbröts, det blev helt tyst (precis som om radion visste att jag hatade reklam). Nej, jag är inte färdig. Det kom världens sämsta låtar och det visste radion så låtarna avbröts efter några sekunder dom med. Har vaknat flera gånger inatt och märkt att radion leker med mig.
Jag vaknade vid fem och kände att jag ville dö. Fan, låg kvar vaken och lyssnade på radio. Fick nog när klockan var sex så jag gick upp..Jag började nte förrän tjugo över nio, så ibland undrar man ju, varför jag?
Våran lärare skulle uträtta ärenden som vanligt och kunde därför inte undervisa oss.
Jag stack hem efter en timme, pallade inte vara med på idrotten heller. Fick inte låna nattas byxor och jag har inga egna.

Tommy och Inger var förbi en stund. - Vad annorlunda du ser ut!
Jag ignorerade det en aning, visste ju inte om det var till det bättre eller det sämre och min dag fick inte bli sämre.
Mormor kom sen så jag klippte och färgade hennes hår, söt blev hon.

Imorn är det en hel skooooldag att genomlida, fy faaaaan.

1

Jag kommer ihåg dubbelsängen jag och min syster låg i. Jag var klarvaken men pappa var tydlig med att det verkligen var läggdags.
Det är så fel att tvingas lägga sig när man inte är det minsta trött.
Jag stör mig på allra minsta ljud som jag egentligen inte skulle störa mig på om jag inte låg i sängen.
Jag försökte andas i takt med henne, kanske skulle jag bara höra mina egna andetag då. Men jag kom bara av mig.
Jag försvann in i min egen värld, till en värld där min mamma avskydde mig.
Hon kastade vita porslins tallrikar på mig och sa tydligt hur mycket hon hatade mig.
>>Jag älskar dig inte.<<
Hennes ögon var röda av hat, hon såg ut som djävulen. Jag snyftade till och kom tillbaka till verkligheten. Jag fastnade med blicken i taket, det enda jag såg var mammas röda ögon.
Nu hade jag verkligen ställt till det. Hur ska jag nu kunna sova?
Jag försvann in i min egen värld en gång till. I den världen fantiserade jag om att allting var bra och att när den här natten var slut så skulle jag få komma hem till mamma. Jag skulle berätta för henne hur mycket jag älskar henne, hur mycket jag har saknat henne och att jag aldrig mer vill åka till pappa.

Jag vaknade nästa morgon och hade ont i huvudet. Det var ljust ute och gatorna var täckta av snö. Vi fick inte gå ut så jag och min syster lekte affär, vi hade sånna där låtsas sedlar och mynt. Min syster bestämde alltid, det var alltid hon som skulle sitta i kassan och ta betalt. Det var bäst att inte strida emot för då ville hon inte leka alls och då skulle jag bli tvungen att leka ensam.
Jag hade inga kompisar där pappa bodde, eller egentligen..så hade jag inga kompisar alls. Jag kunde få ett samtal någon gång ibland när jag var hos mamma. Men då ville dom bara leka med mig för att en annan kompis inte kunde. Jag var något slags andrahandsval, ibland också ett tredje.

Jag ville inte att dagen skulle ta slut, jag ville inte att det skulle bli mörkt för då skulle jag behöva tvinga mig själv att sova och tänka på obehagliga saker.
Den här kvällen blev annorlunda, jag gick in på mitt rum och ville gråta ostört.
Saknaden efter mamma var hemsk, jag kände mig så otrygg här. Ingen att prata med, ingen som förstod mig, ingen att leka med..
Pappa kom in i rummet, jag försökte torka bort tårarna men mina ögon var helt förstörda.
>>Vad är det?<<
>>Jag vill hem till mamma.<< Jag försökte hålla tillbaka men det kom en häftig snyftning som nästan fick mig att tappa andan. Pappa torkade mina tårar och tittade på mig. Jag tänkte att nu..nu kanske han skulle förstå och skjutsa hem mig till mamma och det på en gång. Men jag åkte aldrig hem den kvällen.
Pappa satte sig på huk framför mig, nu var det hans tårar som rann.
>>Jag vill ju vara med dig precis som mamma. När du gråter och vill åka hem så tror ju jag att du inte älskar mig.<<
Jag visste inte vad jag skulle säga så jag stod still och lyssnade.
>>Kan du inte stanna en natt till i alla fall?<<
Jag ville ju verkligen inte stanna men pappa var ledsen och jag kände mig dum i huvudet. Till slut nickade jag, det var svagt men det dög.
Jag grät mest hela natten, det är ett av mina knep förresten. Att gråta mig till sömns. Jag visste att mina ögon blev trötta av att gråta och man måste vara trött för att kunna somna.
Enda nackdelen var att jag fick väldigt ont i huvudet och ibland somnade jag inte alls för att det gjorde så ont.

På morgonen log jag nästan hela tiden. Dagen var kommen, jag skulle äntligen få komma hem till mamma. Jag studsade runt på mattan och hoppade hage.
>>När ska vi få åka hem?<<
>>Inte än på ett tag.<<
Ett problem, det var snökaos. Det var omöjligt att åka någonstans om det inte var akut. Jag tror inte att någon ville kalla det här för akut.
Senare den dagen ringde mamma, hon hade gjort allt för att få tag i en transportvagn.
Hon hade ljugit och sagt att jag behövde min astma medicin, vilket jag tyckte var väldigt smart.
Det var två äldre män som satt i vagnen, en av dom körde och en av dom bäddade ner oss i filtar. Det var verkligen kallt ute, istapparna hängde från hustaken och dom var halvmeterlånga. Det var snö precis överallt. Jag skulle chansa på att det var 100
meter snö. Vägen hem till mamma var jobbig, det var obehagliga vägbulor nästan överallt. Till slut var vi där, min mamma stod där och väntade.
Jag ville nästan hoppa ur vagnen och springa in i hennes famn men jag väntade.

Jag hade en gång en dröm

ma ma ma ma

Hela lovet har varit en pina, fan vad jag hatar lov.
Samtidigt vill jag ju inte att lovet ska ta slut och därför ligger jag varje morgon med världens jävla ångest.
Vaknar varje morgon och får tänka i tio minuter vad det är för dag..tänker i tio minuter till och funderar på vad jag ska göra..tänker tio minuter till och kommer på att jag absolut inte har någonting att vakna till.
Jag röjer med händerna i sängen för att försöka hitta min mobil..klockan är över ett.
Ännu en dag är förstörd..men å andra sidan har jag ju ändå ingenting att vakna till.
Jo, jag har ju uppgiften i data som skulle vara inlämnad innan jullovet.
Jisses, det får mig att må så hiimla mycket bättre.
Den 8 Januari börjar skolan igen, det är på torsdag och vi har nytt schema.
Idrott i 2 timmar, jo tack nu mår jag bättre. Visa upp mig i byxor är ju någonting jag drömmer om, speciellt på ett 2 timmars pass. Hoppas någon är smart nog och förstår sig på ironi.

Paradise hotel

Det är sjukt kul med gamla avsnitt av paradise hotel, jag är helt fast!
Olinda Borggren är väl lite utav ett ''hat-objekt'' men för mig är hon ascool!
Hon är blond och smart! och det är väl ganska sällsynt? Carolina Gynning och Linda Rosing är bara pinsamma. Jag tål inte Carolinas röst och jag tål inte lindas plastikopererade ansikte.
Orka ha sex i tv och lägga in kroppsfett i lipsen för att få publicitet?
Men ändå är jag tvungen att följa deras värdelösa tv program! Jag ska faktiskt jag sitta som klistrad vid premiären av den rätte för rosing.
''Jag vill att han ska vara en bra förebild för mina barn''
hahah, för hon är ju verkligen en bra förebild..puss på dig rosing.