Sommarlov

Fick det i fredags men skulle hellre ge bort det till någon som behöver det.

Någonting jag tycker är helt sjukt är att pappas tjej skrev till min mamma och frågade om jag hade tagit studenten. Lite senare fick jag ett sms av pappa ..
''examen. grattis.'' Även jag vet att examen kan betyda skolavslutning så jag skrev tack och tänkte inte mer på det. En minut senare ringde min telefon och det stod (pappa)så jag förväntade mig att det var han som ringde men det var hans tjej. Människan jag minst av alla ville prata med, med tanke på att vi blev osams i höstas och inte har pratat sen dess. Samma sak med pappa men han var jag ju tvungen att träffa på min födelsedag men det var ju nästan ett halvår sen.
Pappas tjej låtsades som om ingenting hade hänt, hon var högljudd och berättade hur roligt det var att höra rösten på mig och att jag lät så ledsen och besviken (jag var inte det, inte det minsta) och fastän mamma hade skrivit till henne att det var 2år kvar tills min student så frågade hon igen. Nej, jag har bara slutat ettan och jag förväntar mig inte att du vet det. Men man kan ju alltid hoppas att pappa gör det. Han frågade samma sak och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, skojar han med mig? han vet väl att jag är född 91? eller har han glömt det?
''Jag trodde du gick på iv''. Hur ska du ha det? först tog jag studenten och nu går jag på iv? är du helt jävla .. åh. Vet du att jag fyller 18 i december?
Inte nog med det så antog han att jag var en medel elev, allt jag gör är alltså medel. Han vet ingenting. Han vet inte hur mycket tid jag har lagt ner för att klara det här jävla skolåret, han vet inte hur mycket han har bidragit för att göra saker tusen gånger svårare. Han kommer aldrig veta. Du är så jävla feg, du vågar inte ringa till mig själv och du vågar inte vara nykter. Jag förväntar mig ingenting längre. Ingenting.

100 monkeys

Livräddningen idag gick väl rätt okej men det var fan breath-taking.
Jag skulle börja bli räddad av Sofia så jag sprang eller jag hoppade fram och intog min plats, beredd att flyga ner i vattnet .. och så hoppade jag!
Jag hamnade i chock precis som alla andra, det fanns ingen tid att tänka det var bara att simma ut och bli tagen av strömmen och ta det andra som det kom.
''Hjälp, hjälp!'' haha så jävla fult. Jag kunde nästan inte andas, man hörde riktigt hur pipande ljud trängde sig genom halsen och lungorna blev brutalt misshandlade.
Sofia hoppade ner i vattnet och räddade mig med livbojen sen när vi kom upp på land var det ombytta roller som stod i kö. Då var det min tur att rädda Sofia och tro mig, det var minst lika kallt att hoppa i andra gången som vid första.
Jag fick ont överallt, mina fötter hade gått i graven redan första sekunden som jag hoppade i och resten av kroppen kyldes ner därefter. Andningen blev allt tyngre och kroppen förlamades från tårna till kraniet. Jag tänkte ge upp när jag inte kände botten för det kändes verkligen som om jag satt fast i vattnet och inte kunde ta mig därifrån. Aldrig har jag tänkt på vatten som en bedövande effekt men efter idag förstår jag att det här var en viktig upplevelse.
Man brukar ju säga att det finns molnbanker men just idag var det lövbanker, i vattnet! det var så fruktansvärt äckligt, det var upp till midjan med löv som man fick kämpa sig igenom! Och det blev inte bättre av att Stefan tog bilder från första till sista sekunden. Jävlar om dom läcker ut på nätet, haha.


Det går inte att beskriva hur det känns att livrädda någon i 12 grader kallt vatten i spöregn och lövbank!

Jag kan inte förstå att det snart är sommarlov! och jag kan inte förstå mig på folk som säger att det har gått snabbt, det säger dom ju bara för att det är sommar och solen gör att man säger tokiga saker.

Vi åkte till hemlingby i måndags med klassen för att lära oss hur man går vilse, he he. Jag fick ett par stick i benen, odugliga mygg! Sen på kvällen åkte jag med kajsa och johanna till valbobadet efter stängningstid = vi hade gymet och badhuset alldeles för oss själva! jag som inte har badat på 3 år vågade ta mig i! applauses.

Idag skulle vi egentligen varit i b-skogen och spelat brännboll och kubb men vädret i gävle tillåter ju ingenting! vi fick istället titta på Australia som var 160 minuter lång men det var värt.

Imorn ska vi till strömsbro och ha livräddning klockan 9 på morgonen! utomhus dessutom. Jag undrar vem det egentligen är som behöver bli livräddad med tanke på att jag inte är någon elitsimmare och vattnet antagligen är några grader för kallt för att vara badvänligt. Det blir heller inte bättre av att det är klädsim och att det inte finns ett enda omklädningsrum vilket betyder att vi får byta om utomhus tillsammans med killarna bakom våra egna handdukar!

Fan på allt, fan för er.
Det är inte meningen att det ska vara så här, det är fel.
Jag ska brinna för skolan i 10 år till och sen kan jag förhoppningsvis börja leva.
Mitt liv har ännu inte fått någon början, mitt liv börjar tydligen med slutet och början tar vid senare. Kanske när det redan är för sent eller så börjar det inte alls? Jag vet heller inte hur länge jag orkar vänta, men det ringer en klocka snart. Jag har inte lagt ner hundratals timmar på jobb för ingenting. Men just nu har jag hamnat i en svacka igen så idag kan jag lika väl kväva mig i en jävla plastpåse.

Livet är ett dumt jävla påhitt och döden, vad är det? är det någonting man ska längta efter?

Men ångest är en fin jävla grej, visst?