Fan på allt, fan för er.
Det är inte meningen att det ska vara så här, det är fel.
Jag ska brinna för skolan i 10 år till och sen kan jag förhoppningsvis börja leva.
Mitt liv har ännu inte fått någon början, mitt liv börjar tydligen med slutet och början tar vid senare. Kanske när det redan är för sent eller så börjar det inte alls? Jag vet heller inte hur länge jag orkar vänta, men det ringer en klocka snart. Jag har inte lagt ner hundratals timmar på jobb för ingenting. Men just nu har jag hamnat i en svacka igen så idag kan jag lika väl kväva mig i en jävla plastpåse.

Livet är ett dumt jävla påhitt och döden, vad är det? är det någonting man ska längta efter?

Men ångest är en fin jävla grej, visst?