Hey ho the road is long

Jag tänker faktiskt skriva att mitt liv suger och är totalt meningslöst.
Jag bryr mig inte om det låter töntigt och jag bryr mig inte om det finns dom som har det sämre. Jag bryr mig inte om någonting längre.

Jag ser för övrigt hemsk ut, tydligen. Mamma suckar och stönar och klagar på hur deprimerad jag ser ut, att hon får ont i magen av att se mig sån och så den gamla sången att jag måste göra si och så. Då mår jag ju bara ännu sämre, jag kan inte få upp mina mungipor, inte en enda centimeter. Hur mycket jag än försöker så sitter dom som fastklistrade.

Jag lever inte, jag kan inte kalla det jag lever för liv. Okej emo om du vill, fine.
När jag väl fått upp hoppet så är det som en tunn bubbla av ett b diskmedel.
Allting spricker så lätt, min vän.