Nu är det kväll och morgondagen närmar sig med elefantsteg. Jag kan knappt äta eller dricka p.g.a det där jävla slemmjobbet. Allting vänder sig i magen och så fort jag dricker så är det knappt så att jag kan svälja, det stannar liksom kvar i halsen. Nästan så man får trycka ner allting.
Ingenting blir bättre av att Peter kallar mig för fula ord och ständigt klagar på hur tjock jag är.
Att bli kallad för ''skabbig'' och ''tjock'', Är någonting jag hatar eftersom det är så jag ser mig själv.
Och att sen få det bekräftat är liksom som en spark i magen, fast värre.
När han ändå var igång så var han ju tvungen att kasta mandarinskal på mig också som om jag vore en jävla soptunna.
Jovisst uppskattar man guds gåva, livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar